överkamen

Low German

Etymology

From över- +‎ kamen.

Verb

överkamen (past överkeem, past participle överkamen, auxiliary verb wesen)

  1. to overcome
  2. to master (something)
  3. to succeed in, manage
  4. to happen

Conjugation
Conjugation of överkamen (class 3 strong verb)
infinitive överkamen
indicative present preterite
1st person singular överkaam överkeem
2nd person singular överkümms(t) överkeems(t)
3rd person singular överkümm(t) överkeem
plural överkaamt, överkaamen överkemen
imperative present —
singular överkaam
plural överkaamt
participle present past
överkamen (e)överkamen, geöverkamen
Note: This conjugation is one of many; neither its grammar nor spelling apply to all dialects.

Further reading
  • Plattmakers.de:
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.