högakta

Swedish

Etymology

hög +‎ akta (“value; regard; esteem”)

Verb

högakta (present högaktar, preterite högaktade, supine högaktat, imperative högakta)

  1. esteem, respect
    Antonym: ringakta

Conjugation
Conjugation of högakta (weak)
Active Passive
Infinitive högakta högaktas
Supine högaktat högaktats
Imperative högakta —
Imper. plural1 högakten —
Present Past Present Past
Indicative högaktar högaktade högaktas högaktades
Ind. plural1 högakta högaktade högaktas högaktades
Subjunctive2 högakte högaktade högaktes högaktades
Participles
Present participle högaktande
Past participle högaktad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.