upphäva

Swedish

Etymology

upp +‎ häva, literally: to upheave

Verb

upphäva (present upphäver, preterite upphävde, supine upphävt, imperative upphäv)

  1. (law) to abate or repeal (a passage of a law or an entire law)
  2. to lift (a ban), to cancel, to terminate, to recall

Conjugation
Conjugation of upphäva (weak)
Active Passive
Infinitive upphäva upphävas
Supine upphävt upphävts
Imperative upphäv —
Imper. plural1 upphäven —
Present Past Present Past
Indicative upphäver upphävde upphävs, upphäves upphävdes
Ind. plural1 upphäva upphävde upphävas upphävdes
Subjunctive2 upphäve upphävde upphäves upphävdes
Participles
Present participle upphävande
Past participle upphävd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Conjugation of upphäva (class 6 strong, archaic)
Active Passive
Infinitive upphäva upphävas
Supine upphävit upphävits
Imperative upphäv —
Imper. plural1 upphäven —
Present Past Present Past
Indicative upphäver upphov upphävs, upphäves upphovs
Ind. plural1 upphäva upphovo upphävas upphovos
Subjunctive2 upphäve upphove upphäves upphoves
Participles
Present participle upphävande
Past participle upphäven
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Further reading
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.